Konjunktiv I

Kärnan på en halv minut#

Konjunktiv I bildas alltid från infinitivstammen (utan vokalväxling) plus följande ändelser där bokstaven -e- är den bärande signalen:

Person            Ändelse       gehen          haben          sein (oregelbundet)
-----------------------------------------------------------------------------------
ich               -e            gehe           habe           sei
du                -est          gehest         habest         seiest (seist)
er / sie / es     -e            gehe           habe           sei
wir               -en           gehen          haben          seien
ihr               -et           gehet          habet          seiet
sie / Sie         -en           gehen          haben          seien

Den viktigaste formen i praktiken är 3:e person singular (er/sie/es), eftersom det är den som oftast används i rapportering och nyhetstext:

• Der Kanzler sagt, die Lage sei ernst. (Förbundskanslern säger att läget är allvarligt.)
• Die Sprecherin teilte mit, man habe eine Einigung erzielt. (Talespersonen meddelade att man nått en överenskommelse.)

---

1. De oregelbundna hjälpverben#

Verbet sein är det enda verbet i hela det tyska språket där Konjunktiv I skiljer sig från indikativ i samtliga personer (lägg märke till nolländelsen i ich och er/sie/es):

Person            sein               haben              werden
-------------------------------------------------------------------------
ich               sei                habe               werde
du                seiest (seist)     habest             werdest
er / sie / es     sei                habe               werde
wir               seien              haben              werden
ihr               seiet              habet              werdet
sie / Sie         seien              haben              werden

Modalverben följer den vanliga stamregeln och har inget omljud i Konjunktiv I (till skillnad från Konjunktiv II):

• können → er könne (Konj. II: könnte)
• müssen → er müsse (Konj. II: müsste)
• wollen → er wolle (Konj. II: wollte)
• dürfen → er dürfe (Konj. II: dürfte)

---

2. Tidsplanen i Konjunktiv I#

Konjunktiv I har bara tre tidsplan i praktiken: nutid, dåtid och framtid. All dåtid (oavsett om originalyttrandet var i präteritum, perfekt eller pluskvamperfekt) reduceras till en enda sammansatt form med sei eller habe:

Tidsplan          Bildning                              Exempel
----------------------------------------------------------------------------------------------
Presens (nutid)   Konjunktiv I enkel form               Er sagt, er **wohne** in Hamburg.
Dåtid (all dåtid) sei / habe (Konj. I) + Partizip II    Er sagt, er **habe** den Brief geschrieben.
                                                        Er sagt, er **sei** gestern angekommen.
Framtid (futur)   werde (Konj. I) + Infinitiv           Er sagt, er **werde** uns bald besuchen.

---

3. Överlappning med indikativ och ersättningsformer#

I många personer är Konjunktiv I helt identisk med vanlig indikativ presens. Till exempel heter både indikativ och Konjunktiv I av wir gehen: gehen.

När en form är tvetydig och inte omedelbart signalerar konjunktiv gäller följande ersättningshierarki:

1. Om Konjunktiv I är identisk med indikativ, ersätts den av Konjunktiv II:
   • Ursprung: Die Zeugen sagen: "Wir sehen den Täter."
   • Konjunktiv I vore sehen (identisk med presens indikativ!).
   • Lösning med Konjunktiv II: Die Zeugen sagen, sie sähen den Täter.
2. Om även Konjunktiv II är föråldrad eller svårförståelig, används würde + infinitiv:
   • Die Zeugen sagen, sie würden den Täter sehen.

---

4. Fasta uttryck med Konjunktiv I#

Utanför nyhetstexter och indirekt tal lever Konjunktiv I kvar i en handfull fasta formler för önskningar, välsignelser och matematiska satser:

• Es lebe die Freiheit! (Leve friheten!)
• Gott sei Dank! (Gudskelov / Tack och lov!)
• Wie dem auch sei, wir müssen weitermachen. (Hur det än må vara...)
• Der Radius sei r. (Låt radien vara r - i matematiska bevis.)

---

Svenska interferenser och fallgropar#

1. Översätt inte Konjunktiv I som "skulle": På svenska saknas motsvarighet till Konjunktiv I; vi använder indikativ med anföringssats. Er sagt, er habe kein Geld betyder Han säger att han inte har några pengar, INTE att han inte skulle ha pengar.
2. Blanda inte ihop Konjunktiv I och II: Konjunktiv I (er habe, er könne) är neutral rapportering. Konjunktiv II (er hätte, er könnte) uttrycker hypotes, overklighet eller artighet.

---

10 autentiska exempel#

1. Die Sprecherin betonte, das Ministerium habe unverzüglich reagiert.
   (habe i 3:e person singular Konjunktiv I för neutral rapportering.)
2. Der Arzt versicherte, der Patient sei bereits auf dem Weg der Besserung.
   (sei från sein i Konjunktiv I.)
3. Laut Polizei gebe es bisher keine Hinweise auf ein Verbrechen.
   (es gebe: Konjunktiv I av es gibt.)
4. Der Angeklagte behauptet, er wisse von den Vorfällen überhaupt nichts.
   (wisse är Konjunktiv I av wissen; infinitivstam wiss- + e.)
5. Sie sagte mir am Telefon, sie werde den Flug rechtzeitig buchen.
   (werde + infinitiv för framtid i Konjunktiv I.)
6. Der Vorstand erklärte, das Unternehmen könne die Dividende dieses Jahr erhöhen.
   (könne med bibehållet omljud från infinitiv, utan präteritumsändelse.)
7. Viele Bürger meinen, die Preise seien im letzten Monat stark gestiegen.
   (seien är 3:e person plural av sein i Konjunktiv I.)
8. Er versprach seiner Familie, er komme am Wochenende zu Besuch.
   (komme i 3:e person singular Konjunktiv I.)
9. Gott segne dich und deine Familie auf dieser langen Reise.
   (segne i optativ/önskande formel.)
10. Der Bericht stellt fest, man müsse die Sicherheitsvorkehrungen umgehend verschärfen.
    (müsse är Konjunktiv I av müssen.)

---