Ich, du, er, sie, es och Sie

Kärnan på en halv minut#

I tyskan måste varje huvudsats ha ett synligt subjekt. De personliga pronomenen i nominativ (subjektsform) är:

---

1. Den stora fällan: sie, sie och Sie#

Det tyska ordet sie ser identiskt ut för tre olika personer, men verbets form och stor/liten bokstav avslöjar alltid vad det betyder:

   1. Hon:   sie kommt morgen.     (singular: verbet slutar på -t)
   2. De:    sie kommen morgen.    (plural: verbet slutar på -en)
   3. Ni:    Sie kommen morgen.    (artigt: ALLTID stor bokstav, verbet slutar på -en)

---

2. Hur du tilltalar människor på tyska#

I svenskan säger vi du till nästan alla. I den tysktalande världen (Tyskland, Österrike, Schweiz) finns en mycket tydlig uppdelning:

1. "Du" (Singular, informellt)#

• Används med familj, vänner, studiekamrater, barn och husdjur.
• Woher kommst du? (Varifrån kommer du?)

2. "Ihr" (Plural, informellt)#

• Används när du pratar till två eller flera personer som du duar.
• Tänk på ihr som "ni kompisar":
• Was macht ihr heute Abend? (Vad gör ni ikväll, vänner?)

3. "Sie" (Artigt, formellt)#

• Används med vuxna främlingar, i affärslivet, hos läkaren, med lärare på universitet, och i kundservice.
• Kan syfta på både en enskild person och en hel grupp!
• Können Sie mir bitte helfen? (Kan Ni hjälpa mig?)

---

3. Pronomen ersätter ting efter grammatiskt kön!#

I svenskan använder vi den eller det om döda ting. Men på tyska ersätter pronomenet substantivets grammatiska genus:

• Om bordet (der Tisch, maskulinum):
  • Wo ist der Tisch? — Er ist in der Küche.
    (Var är bordet? — Den är i köket. Bokstavligen: "Han är i köket".)
• Om klockan (die Uhr, femininum):
  • Wo ist die Uhr? — Sie liegt auf dem Tisch.
    (Var är klockan? — Den ligger på bordet. Bokstavligen: "Hon ligger på bordet".)
• Om huset (das Haus, neutrum):
  • Wie ist das Haus? — Es ist sehr alt.
    (Hur är huset? — Det är mycket gammalt.)

---

10 autentiska exempel#

1. Ich heiße Lukas und komme aus Schweden.
   (1:a person singular: ich med ändelsen -e på verbet.)
2. Lernst du auch Deutsch?
   (2:a person singular: du med ändelsen -st.)
3. Das ist Herr Weber. Er arbeitet bei Siemens.
   (3:e person maskulinum: er med verbändelsen -t.)
4. Das ist Frau Meier. Sie wohnt in Hamburg.
   (3:e person femininum: sie med verbändelsen -t.)
5. Wo ist mein Schlüssel? — Er liegt auf der Kommode.
   (Schlüssel är der Schlüssel -> ersätts med er.)
6. Wir gehen heute ins Kino.
   (1:a person plural: wir med verbändelsen -en.)
7. Kinder, habt ihr eure Hausaufgaben gemacht?
   (2:a person plural informellt: ihr till barn.)
8. Meine Eltern sind nicht da, sie sind im Urlaub.
   (3:e person plural: sie med verbändelsen -en.)
9. Guten Tag, Herr Müller, wie geht es Ihnen?
   (Artigt tilltal med versal.)
10. Entschuldigen Sie, sprechen Sie Englisch?
    (Artig fråga till en främling på gatan.)

---