Vokaler, omljud och längd

Kärnan på en halv minut#

Det tyska vokalljudet avgörs av två grundläggande faktorer: vokallängd (lång eller kort) och kvalitet (öppet eller slutet ljud).

1. Långa vokaler är oftast slutna och mer spända. De markeras i skrift genom:
   • Dubbelvokal: Beet [beːt], Boot [boːt], Tee [teː]
   • Följt av stumt h (Dehnungs-h): fahren [ˈfaːʁən], wohnen [ˈvoːnən]
   • Öppen stavelse (stavelsen slutar på vokal): Name [ˈnaː-mə], da [daː]
   • Enkel konsonant i många basord: gut [guːt], Mut [muːt]
   • För i-ljudet: skriften ie: Wien [viːn], hier [hiːɐ̯]
2. Korta vokaler är oftast öppna och mer avslappnade. De markeras i skrift genom:
   • Dubbelkonsonant eller konsonantkluster: Bett [bɛt], Sommer [ˈzɔmɐ], Mitte [ˈmɪtə]

---

Minimala ordpar: Lyssna på skillnaden#

I tyskan ändrar vokallängden ordets betydelse helt och hållet:

---

Omljuden: ä, ö och ü#

Omljuden uppstod historiskt genom att en vokal i stammen påverkades av ett följande i-ljud. I modern tyska är de självständiga fonem som ofta signalerar grammatiska former (plural, komparation eller konjunktiv) och helt skilda ord:

1. Bokstaven Ä / ä#

• Långt ä [ɛː]:
  ▶Käse[ˈkɛːzə]
  (ost),
  ▶Bären[ˈbɛːʁən]
  (björnar). Mycket likt svenskt långt ä-ljud i bära.
• Kort ä [ɛ]:
  ▶Männer[ˈmɛnɐ]
  (män),
  ▶Hände[ˈhɛndə]
  (händer). Uttalas som svenskt kort e/ä i bädd.

2. Bokstaven Ö / ö#

• Långt ö [øː]:
  ▶schön[ʃøːn]
  (vacker),
  ▶Hören[ˈhøːʁən]
  (höra). Likt svenskt långt ö-ljud i höra.
• Kort ö [œ]:
  ▶können[ˈkœnən]
  (kunna),
  ▶öffnen[ˈœfnən]
  (öppna). Öppet ljud som i svenskans förr.

3. Bokstaven Ü / ü (Viktigaste svenska fällan!)#

[!IMPORTANT] Svenskt u-ljud [ʉ] finns inte i tyskan! Det svenska u-ljudet i "hus" eller "kula" uttalas med framskjutna, halvöppna läppar.

• Tyskt u [uː] uttalas som svenskt o i sko eller bo (gut, Mut).
• Tyskt ü [yː] uttalas med samma munställning som svenskt y i fyra eller bytta (
  ▶über[ˈyːbɐ]
  ,
  ▶Mütter[ˈmʏtɐ]
  ).

---

Betydelsekontrast: "schon" kontra "schön"#

Undersök · växla betydelse

Omljudet ändrar ordet fullständigt

Att missa omljudet är inte ett stavfel – det är att använda ett helt annat ord:

schon [ʃoːn] (redan)schön [ʃøːn] (vacker/fin)konnte [ˈkɔntə] (kunde - indikativ)könnte [ˈkœntə] (skulle kunna - konjunktiv)

Ich bin schon da.

Jag är redan här.

Utan omljud uttalas det med slutet o-ljud [oː] och betyder 'redan'.

---

Diftongerna: ei, ie, eu, äu, au#

En diftong är två vokalljud som glider ihop i samma stavelse.

• ei uttalas [aɪ] (som svenskans aj):
  ▶Wein[vaɪn]
  (vin),
  ▶mein[maɪn]
  (min),
  ▶zwei[tsvaɪ]
  (två).
• ie är ingen diftong utan ett långt i-ljud [iː]:
  ▶Wien[viːn]
  (Wien),
  ▶sieben[ˈziːbən]
  (sju).
• eu och äu uttalas [ɔɪ] (som svenskans oj):
  ▶heute[ˈhɔɪtə]
  (idag),
  ▶Euro[ˈɔɪʁo]
  ,
  ▶Häuser[ˈhɔɪzɐ]
  (hus i plural).
• au uttalas [aʊ] (som engelskans house eller svenskans au i pausa):
  ▶Haus[haʊs]
  (hus),
  ▶Frau[fʁaʊ]
  (kvinna).

[!TIP] Minnesregel för ei vs ie: Titta på den sista bokstaven:

• I ei slutar stavningen på i -> tänk på aj-ljudet.
• I ie slutar stavningen på e -> det är ett förlängt i-ljud.