På svenska använder vi det lilla ordet "att" för två helt olika grammatiska funktioner:
- "Det är roligt att lära sig tyska."
- "Jag vet att du lär dig tyska."
I mening 1 följs "att" av ett verb i infinitiv (lära). Det finns inget böjt verb eller subjekt efteråt. I mening 2 inleder "att" en hel bisats med eget subjekt (du) och böjt verb (lär).
I tyskan är dessa två ord helt olika:
1. Infinitivmärket = "zu"#
När svenskans "att" står framför en infinitiv heter det på tyska zu:
Es ist schön, Deutsch zu lernen.
Det är roligt att lära sig tyska.
Lägg märke till att zu placeras direkt framför infinitiven i slutet av frasen.
2. Bisatsinledaren = "dass"#
När "att" binder samman en huvudsats med en ny sats med eget subjekt heter det dass (med dubbel-s!):
Ich weiß, dass du Deutsch lernst.
Jag vet att du lär dig tyska.
Och kom ihåg bisatsregeln: dass skickar det finita verbet (lernst) till allra sista platsen i bisatsen!
Läs mer i lektionerna V09: Infinitiv med och utan zu och B02: Underordnande bisatser.